Som ett led i backloggprojektet för 2021 har jag nu kört igenom Gears 5, ännu ett spel som stått halvt genomspelat i hyllan en längre tid.
Jag kom aldrig in i Gears of War när det begav sig men beslöt att ge serien en chans när Gears of War 4 kom. Positivt överraskad av det spelet såg jag fram emot den femte delen.
Gears 5 kretsar runt Kait och hennes koppling till fienden via sin mor. Berättelsen hålls vid liv hela vägen in i mål utan onödiga stickspår. Kait och Del gräver i det förflutna och vi får ganska skakande insikter i hur allt började när de besöker laboratorier och andra platser där det pågått otrevligheter.
Ett stort plus vill jag ge till utvecklarna för hur de använder roboten Jack. Han är ett diskret men ändå avgörande tillskott genom sin förmåga att öppna dörrar, hämta vapen, ammunition och föremål utom räckhåll samt delta aktivt i striderna. Om man använder Jack effektivt kan han vara en ypperlig stridskollega som betyder skillnaden mellan liv och död.
Miljöerna varierar mellan snöklädda vidder och gamla ruiner till sanddyner som liknar ett slags Marslandskap. Därtill får vi utforskning inomhus och klassiska korridorstrider som blivit seriens signum. Utomhus känns Gears 5 väldigt öppet, och det går att ta sidouppdrag i den ordning man själv vill eller bara fokusera på huvudspåret. Dock är dessa sidouppdrag väldigt snarlika och det känns ärligt talat inte som att The Coalition lagt ned särskilt mycket tid på dem.
Frihetskänslan till trots är det inte fråga om en öppen värld, vilket blir uppenbart när man ofta når osynliga väggar och inte kan klättra upp på ens den minsta bergskant. Detta kan kännas lite udda i en tid när alltfler spel erbjuder en öppen värld, men Gears of War har aldrig varit eller försökt vara ett GTA. Det The Coalition har gjort i detta femte spel är att ge spelaren lite större frihet, och det resulterar i en bra balans som passar seriens DNA utan att att tänja på gränserna för mycket.
Kontrollen är begränsad men oklanderlig i det den gör. Den är begränsad i så måtto att Kait inte kan klättra upp ens på små avsatser om det inte är meningen att hon ska ta sig dit. Men i strider, eller i ett fordon som den släde som krigarna tar sig fram med på snö, is och sand, är den oerhört följsam.
Gears 5 är, precis som sina föregångare, en actionstinn röjarshooter med ett högt tempo från början till slut. Jag känner mig faktiskt lite andfådd när jag till slut fäller den sista bossen. Dels har det nog att göra med att jag är notoriskt dålig på bossfajter, men Gears 5 är också ett spel där man sällan kan slappna av. Små andpauser finns, och här är relationen mellan Kait och Del ganska fin. Sedan väller fienderna snart mot en igen, något som ofta avslöjas i förväg när man når fram till strategiskt utplacerade skydd.
Mitt enda egentligen klagomål är att Gears 5 kanske vågar lite för lite. Det är ett steg framåt från Gears of War 4, men även om berättelsen engagerar och striderna underhåller nästan hela tiden känns det inte som att det sker någon större utveckling från den första akten till den sista. Det blir kort sagt lite repetitivt.
Med detta sagt är Gears 5 en kvalitetstitel. Efter att ha gått i mål känner jag mig mogen att ta mig an de tre första spelen. Jag skulle rekommendera att faktiskt spela dem först eftersom berättelsen hänvisar till historiska händelser ganska ofta.
Även utan stenkoll på storyn rekommenderas emellertid Gears 5 för alla som gillar stabila, om än något förutsägbara, actionspel i tredje person. Det flyter dessutom alldeles förträffligt på Xbox Series X.
Betyget skulle landa på en stabil 8/10, vilket betyder ”mycket bra”.