Att danskarna är nordiska mästare i thrillers och kriminalare är inget nytt. De bevisar det gång på gång igen. Kastanjemannen är det senaste beviset på att det görs bättre film på andra sidan sundet.
Polisen finner kopplingar mellan ett gammalt fall med en försvunnen flicka och nya otäcka kvinnomord. Det är tät stämning, det är välspelat, det är aldrig uppenbart vart den senaste ledtråden ska sluta och det är ett perfekt tempo.
Med detta sagt är egentligen ingenting i Kastanjemannen nytt eller unikt. Tvärtom följer serien mallen för genren till punkt och pricka:
Två omaka poliser som tvingas samarbeta. En polis som försummar familjen/barnet för sitt jobb. En seriemördare som lämnar en signatur och ständigt ligger steget före. Dumma poliser som alltid går ned i mörka utrymmen själva i stället för att vänta på förstärkning. Och ja, serien är förstås baserad på en bok.
Allt detta till trots är Kastanjemannen en väldigt sevärd miniserie. Inte så bra att jag var tvungen att sträcktitta, men underhållande hela vägen till slutet. Hantverket är förstklassigt i allt från foto till skådespelarinsatser. Lite slöseri bara att utmärkte David Dencik fick den rätt tråkiga rollen som rättsmedicinare. Eller, ja…
Danskarna kan sina krimserier.
4/5