Detta är en återpublicerad text från mars 2021. För att komma tillrätta med en spamattack mot originaltexten har den avpublicerats.
Sony beslöt att stänga ned onlinebutikerna för PlayStation 3, PSP och PS Vita i somras. Beslutet berör förmodligen få, men det har sparkat igång en gammal diskussion om digitaliseringens baksidor. Spel riskerar nämligen att försvinna för alltid när den fysiska spelskivan går i graven och vi endast har att förlita oss på digitala tjänster. Är det värt det?
Denna utveckling har varit ganska lätt att förutse under lång tid. Redan under generationen med Xbox 360, PS3 och Wii spekulerades det om att kommande konsoler från Sony och Microsoft skulle sakna skivläsare. Riktigt så blev det inte, men mot slutet av generationen för Xbox One släppte Microsoft faktiskt en testballong: Xbox One S All-Digital, en konsol utan skivläsare. Den uppges ha sålt bra, men togs ur produktion tillsammans med Xbox One X när den nya generationens Xbox-konsoler närmade sig.
Nu finns både Xbox Series S och PS5 Digital Edition på marknaden. Microsoft räknar med att Series S kommer bli den Xbox som säljer bäst över tid. Samtidigt fortsätter den digitala försäljningen av spel att öka på bekostnad av den fysiska.
Under lång tid har utgivare som EA och Ubisoft vittnat om att en allt större del av deras försäljning sker digitalt. 2020 blev ett rekordår för digital speldistribution, och utvecklingen väntas fortsätta i tangentens riktning. Utgivarna föredrar förstås att vi köper digitalt. Det sparar kostnader för tillverkning och distribution av fysiska spel. Men vilken fördel finns det egentligen för kunden?
Utvecklingen oroar mig. Inte för att jag ser något fel i att köpa spel digitalt, inte alls. Utan för att jag vill ha alternativ. Det finns många argument för att köpa spel fysiskt. Vid sidan om den sköna känslan att ha allt samlat i spelsamlingen (som ju är en högst subjektiv och personlig känsla), betänk följande fördelar:
- Du kan sälja spelet när du är klar med det
- Du kan låna ut spelet eller låna spel av andra
- Du kan spela spelet när som helst utan att behöva oroa dig för hårddiskkrascher eller stängda onlinebutiker
- Fysiska spel sjunker snabbt i pris och har ofta ett något lägre utgångspris
Med detta sagt har vi alltmer gått mot en modell där spelet vi köper på skiva är ofullständigt innan det uppdateras vid installation. Därigenom krävs både en uppkoppling och tillgång till en patch för att kunna spela. Men ändå – fördelarna med fysiska spel överväger.
Det finns en aningslöshet om digitaliseringens baksidor. Det är inte att vara bakåtsträvande att påpeka dessa. Vi bör vara på vår vakt. Även om jag har Netflix och säkert kommer hoppa på fler tjänster i framtiden när barnen är större, köper jag fortfarande film på Blu-ray och DVD när det är titlar jag verkligen vill äga. Jag kan plocka fram en dokumentär från 90-talet och se den när jag vill. Jag behöver ingen uppkoppling, inga uppdateringar.
Så skulle jag vilja att det var även med mina spel. Men jag inser att jag är i en minoritet. De allra flesta anser att bekvämligheten väger över nackdelarna, och många har över huvud taget inget behov av att äga. Streamingtjänster innebär i praktiken att du leasar en produkt och har tillgång till den så länge du betalar (med skillnaden att filmer och spel rullas in och ut ur dessa streamingtjänster). Ja, spel kan köpas loss, men ni förstår poängen.
Framtiden är inte skriven än. Men nästan, känns det som. Utvecklingen går rasande fort och ser omöjlig ut att stoppa. Jag fortsätter att köpa spel på skiva så länge jag kan. Hur det blir när detta inte fungerar längre vet jag inte. Kommer jag gå över till att köpa digitalt för att jag måste? Kommer jag köpa färre spel och lägga tyngdpunkten på retro? Mycket möjligt. Många äldre spel i samlingen kommer finnas där för evigt.
Samtidigt kommer tillgängligheten till massor av spel att helt enkelt försvinna när bolagen stänger servrar och onlinebutiker för äldre konsoler. Det är en förlust för oss alla.