Så var det avklarat. Sonic the Hedgehog 3 är sedd med familjen och barnen var föga förvånande förtjusta. Men även jag. Jag hade vissa farhågor efter att ha sett flera trailrar, men de kom faktiskt på skam.

Som utannonserat i förväg fokuserar en hel del av berättelsen i Sonic 3 på Shadow och hans bakgrund. Det är snyggt berättat, men tillbakablickarna drar tittaren ur drivet framåt i storyn. Det är mycket som pågår samtidigt, och tempot är konstant högt. Dr Robotnik stöter nämligen på sin farfar Gerald, som har ännu mer ondsinta planer än någon kan förstå och använder Shadow för att förverkliga dessa.

Berättelsen utgår från den i Sonic Adventure 2. Vi får alltså stifta bekantskap med Geralds barnbarn Maria Robotnik och följa hennes relation med Shadow. Sonic 3 handlar således om Shadow, men det är Robotnik som stjäl showen. Jim Carrey, vill säga.

Biosalongen var full av barn i vuxnas sällskap, och det var tydligt att vi skrattade åt olika saker. Barnen åt de enkla skämten, de vuxna åt Jim Carreys patenterade repliker som nästan känns spontana och improviserade i stunden. Vilket vissa av dem ärligt talat mycket väl kan vara.

Människorna får mindre plats i Sonic 3. Nu handlar det mycket mer om Sonic, Tails, Knuckles, Shadow och de två gubbarna Robotnik. Det är snyggt och effektfullt i ett uppskruvat tempo med rappa repliker och, är åtminstone tanken, med något slags budskap i bakgrunden.

Om du gillade de två första Sonic-filmerna lär du älska denna. Den driver inte iväg och lägger tid på oväsentligheter (inget förbenat bröllop här, med andra ord) utan fokuserar på vad den vill berätta. Jag ser dock fram emot att se filmen på engelska, för även om de svenska röstskådespelarna fungerar bra är det synd att inte få höra Jim Carrey, Keanu Reeves och Idris Elba. Men de får vi ta igen när filmen släpps på Blu-ray.

Det är en sällsam känsla att se den figur jag växte upp med i början av 90-talet förvandlas till en superhjälte på bio nästan 35 år senare, sedd i en biosalong full av barn och vuxna. Det hade jag aldrig kunnat tro för bara tio år sedan, då Sonic kändes passé.

Jag gillade den första Sonic-filmen, tyckte att uppföljaren klev lite snett även om den var OK men fastnade aldrig för Super Mario Bros-filmen alls. Sonic 3 är definitivt den bästa i detta sällskap. Och nu vet vi också att det kommer en Sonic 4. Huruvida Robotnik är med står däremot skrivet i stjärnorna, för ärligt talat vore det inte riktigt samma sak utan honom.

Betyg: En stabil 4/5